Lyssna igen: Anna Lennartsson predikade om Guds trofasthet och omsorg vs. människans otrohet

Söndagen den 17 mars påbörjade Anna Lennartsson en ny predikoserie som utgår från femte Moseboken. Temat idag var Guds trofasthet och omsorg vs. människans otrohet. Du kan lyssna på predikan i spelaren nedanför men du kan också prenumerera på den i din smarta telefon, mer om hur man gör det finns att läsa här! Du kan också höra fler predikningar på sidan ”Predikningar”
De kartor och bilder som Anna använde sig av i undervisningen finns också nedanför inklusive den bibeltext som användes.

5 MOSEBOK 1:1-46

Återblick på ökentiden: Moses första tal

1 Detta är det tal Mose höll till Israels folk i Moabs öken på östra sidan av floden Jordan mitt emot Suf mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di Sahav.

2 Det tar elva dagar att gå från berget Horeb till Kadesh Barnea om man tar vägen genom Seirs bergsbygd.

3 I det fyrtionde året, på den första dagen i elfte månaden, meddelade Mose folket allt det som Herren hade befallt honom att säga till dem.

4 Då hade Mose besegrat amoréernas kung Sichon som styrde i Heshbon. Vid Edrei hade han besegrat Og, kungen i Bashan, som styrde i Ashtarot.

5 Det var öster om Jordan i Moab som Mose började undervisa om lagen. Han sa:

6 Herren, vår Gud, sa till oss vid berget Horeb: ”Nu har ni stannat här tillräckligt länge.

7 Gå nu till amoréernas bergsbygd och deras grannar i Jordandalen, bergsbygden, Låglandet, Negev och kusten, till Kanaans land och Libanon, ända till den stora floden Eufrat.

8 Jag har gett er detta land. Gå nu och ta det land i besittning som Herren med ed lovade era förfäder Abraham, Isak och Jakob och alla deras ättlingar.”

9 Då sa jag till er: ”Jag orkar inte bära ansvaret för er alldeles ensam,

10 för Herren, er Gud, har förökat er så att ni är lika talrika som stjärnorna på himlen.

11 Måtte han föröka er tusen gånger till och välsigna er som han har lovat, 12 men hur ska jag ensam kunna bära den tunga börda ni är och de tvister som uppstår bland er?

13 Välj alltså ut män från varje stam, sådana som är visa, erfarna och förståndiga, så ska jag låta dem bli era ledare!”

14 Ni gick med på förslaget. 15 Jag tog ledarna, kloka och erfarna män från varje stam, och lät dem bli ledare för er med ansvar över tusen, hundra, femtio eller tio.

16 Jag förmanade era domare: ”Lyssna på era bröder och var rättvisa, såväl i tvister mellan bröder som i tvister med en utlänning.

17 När ni dömer ska ni inte vara partiska. Lyssna till låg som hög. Var inte rädda för någon, för domen är Guds. Om det dyker upp något fall som ni tycker är för svårt, kan ni låta mig ta hand om det.”

18 Samtidigt gav jag er också andra instruktioner om vad ni skulle göra.

19 Sedan lämnade vi berget Horeb och vandrade genom den väldiga och fruktansvärda öken som ni ju själva har sett, tills vi slutligen kom fram till amoréernas bergsbygd, så som Herren, vår Gud, hade befallt oss. Vi kom till Kadesh Barnea.

20 Där sa jag till er: ”Ni har nu kommit till amoréernas bergsbygd som Herren, vår Gud, har gett oss. 21 Se, Herren, din Gud, har lagt landet framför dig! Gå nu och inta det, så som Herren, dina fäders Gud, har befallt. Var inte rädd och tveka inte!”

22 Men då kom ni till mig och svarade: ”Låt oss först skicka iväg spejare som kan undersöka var det går bäst att ta sig in i landet och till vilka städer vi ska komma.”

23 Det verkade vara ett bra förslag, så jag valde ut tolv spejare, en från varje stam. 24 De gick över bergen och kom till Druvdalen och utforskade den.

25 Sedan kom de tillbaka med olika frukter de plockat i landet. De rapporterade att det verkligen var ett bördigt land som Herren, vår Gud, ville ge oss.

26 Men ni vägrade att gå in dit, ni gjorde uppror mot Herrens, er Guds, befallning. 27 Ni muttrade och klagade i era tält och sa: ”Herren måste hata oss, eftersom han har lett oss hit från Egypten för att förgöras av dessa amoréer.

28 Vad är det vi ger oss in i? Våra bröder som utforskade landet har skrämt oss med det de berättat, att folket i landet är stort och mäktigt och att städernas murar reser sig högt upp mot himlen. De har till och med sett Anaks ättlingar där.”

29 Jag sa då till er: ”Låt er inte skrämmas! Var inte rädda för dem!

30 Herren, er Gud, går framför er och han kommer att strida för er, precis som ni såg honom göra i Egypten.

31 Du såg ju också vilken omsorg han har haft om dig här i öknen, alldeles som en far som tar hand om sina barn, tills ni kommit ända hit.”

32 Men ni vägrade trots detta att tro Herren, er Gud, 33 som hade lett er hela vägen, valt ut lägerplatserna och gått före er i en eld om natten för att visa vägen och i ett moln om dagen.

34 När Herren hörde hur ni klagade blev han arg. Han svor 35 att inte en enda då levande vuxen från denna onda generation skulle få se det underbara land han hade lovat deras förfäder.

36 Det enda undantaget var Kalev, Jefunnes son. Han hade helhjärtat följt Herren och därför skulle han och hans ättlingar få del av det land Kalev varit med om att utforska.

37 Till och med på mig blev Herren arg för er skull. Han sa: ”Du ska inte få komma in dit! 38 Istället ska din medhjälpare, Josua, Nuns son, komma dit. Uppmuntra honom, för han kommer att leda Israel och dela landet som arv åt dem.

39 Era barn, de som ännu inte kan skilja på gott och ont, och som ni påstod skulle tillfångatas, de ska få komma dit, och till dem ska jag ge landet och de ska ta det i besittning. 40 Men ni själva får vända om och gå tillbaka genom öknen mot Sävhavet.”

41 Då svarade ni: ”Vi har syndat mot Herren. Vi vill gå och strida som Herren, vår Gud, har befallt oss.” Ni tog alltså era vapen och tänkte att det skulle bli en enkel sak att marschera upp i bergen.

42 Men Herren sa till mig: ”Säg till dem att inte göra det, för jag tänker inte gå med dem. De kommer att besegras av fienden.”

43 Jag sa detta till er, men ingen lyssnade. Istället handlade ni än en gång upproriskt mot Herrens befallning och gick i övermod upp i bergen. 44 Men amoréerna som bodde där kom emot er som en bisvärm och dödade er hela vägen från Seir till Horma.

45 Då återvände ni till Herren och grät inför honom, men han ville inte lyssna. 46 Sedan blev ni kvar ganska länge i Kadesh.

46 Sedan blev ni kvar ganska länge i Kadesh.

Comments are closed, but trackbacks and pingbacks are open.