Lyssna igen när Lars Gille predikade om ”den inre elden”

I dag gästades vi av Lars Gille. Han höll en mycket intressant predikan för oss på temat ”Den inre elden”.

För att lyssna på predikan starta den i spelaren nedanför eller gå till sidan predikan.

 

Predikan baserades på Lukasevangeliet 24:13-32.

Två lärjungar på vägen till Emmaus

13 Samma dag var två lärjungar på väg till en by som ligger en mil från Jerusalem och som heter Emmaus. 14 De talade med varandra om allt det som hade hänt. 15 Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem. 16 Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom. 17 Han frågade: ”Vad är det ni går här och talar med varandra om?” De stannade och såg sorgsna ut, 18 och den ene, som hette Kleopas, svarade: ”Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar.” – 19 ”Vad har hänt?” frågade han. De svarade: ”Detta med Jesus från Nasaret, han som var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. 20 Han blev utlämnad av våra överstepräster och rådsherrar, och de fick honom dömd till döden och korsfäst, 21 medan vi hoppades att han var den som skall befria Israel. Men till allt detta kommer att det är tredje dagen sedan det här hände, 22 och nu har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De var vid graven tidigt i morse 23 men fann inte hans kropp, och då kom de tillbaka och berättade att de i en syn hade sett änglar som sade att han lever. 24 Några av de våra gick ut till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt. Honom själv såg de inte.” 25 Då sade han: ”Förstår ni så lite, är ni så tröga till att tro på det som profeterna har sagt? 26 Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet?” 27 Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna.

 28 De var nästan framme vid byn dit de skulle, och han såg ut att vilja gå vidare, 29 men de höll kvar honom och sade: ”Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut.” Då följde han med in och stannade hos dem. 30 När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. 31 Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. 32 Och de sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?”

 

 

Välkommen att lyssna!